När man blir så fruktansvärt rädd

I natt vaknade jag vid 4 tiden och behövde gå på toa. Inget märkvärdigt med det då det är normalt för mig att gå på toa minst en gång per natt.

Jag går ju in en halv sömn-dvala med öronpropparna kvar i öronen in på toa. Man kan ju den vägen. Och vår toa ligger precis bredvid vårt sovrum.

Jag rundar hörnet i min sömn-dvala och ska precis ta steget in på toaletten när någon tar tag i min vänstra arm jag tittar in i mörkret på toaletten från mörkret ute i hallen och inser att det står någon i mörkret inne på toan. 
Jag sträcker ut min högra hand för att tända ljuset när personen säger "Tänd inte!" 
Taklampan hinner precis bara blinka till.
Jag blir så fruktansvärt rädd där i min sömn och öronpropps töcken-dvala.
Jag ser inte riktigt och jag hör inte riktigt, jag inser bara att det står någon inne på vår toalett.

De korta sekunderna innan jag inser att det är Fredrik som står där inne. Herregud så rädd jag blev!
Jag har inte märkt att han, precis som jag, vaknat strax innan mig och behövt gå på toa. 

Jag stod som förstenad och sen kom tårarna.

Det jag efteråt reflekterade över var att jag fick ingen ökad puls av händelsen. 
Jag blev bara helt paralyserad.

Har ni blivit så fruktansvärt skrämd någon gång?
Hur reagerade ni?





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kallt på kontoret :-/

Ösregn ute och kallt på kontoret :o/ Fick ta på mig jackan (kontors-jackan) för jag frös så :oS Är även insvept i en filt om...